Fia

Idag är Arvid hemma med mig och Hjallebus. Han har vaknat flera ggr inatt och varit täppt i näsan och snorat och hostat så vi håller oss inne och försöker kurera oss. Jag nyser och små snorar också och Peter har ont i kroppen men åkte till jobbet ändå.

Vi har nyss ätit lite lunch, stekte på potatisen som blev över igår tillsammans med korv och ägg. Det är sjukt gott och går hur fort som helst och göra men jag glömmer ofta bort den maträtten.

Nu på torsdag är det två år sedan Pappa dog. Två år?!? Det känns som om han var här igår samtidigt har han varit borta på tok för länge. Jag saknar honom varje dag.
Arvid pratar jätteofta om Morfar. Jag vet inte varför men kanske att han förstår mer nu att han är borta och inte kommer tillbaka. Nämner man något om himmelen så säger han att morfar är där uppe. Och här om dagen frågade han om Morfar hade tvspel uppe i himlen. Och om Morfar ser vad han gör. Osv osv, mycket morfar och det gillar jag starkt. Och så är jag väldigt glad att Hjalmar är väldigt lik mig och Pappa. Jag blev gravid bara någon månad efter att Pappa gått bort, oplanerat. Och när Hjalmar föddes och jag ser honom i famnen på Peter brister det för mig för jag såg Pappa i honom.

Alldeles nu när jag sitter och skriver det här sa jag åt Arvid och ta bort nå små leksaker så inte Hjalmar stoppar det i mun och sätter i halsen, han säger då
"Ja för det är farligt och då kan han dö, och då hamnar Hjalmar i himlen med Morfar"
Älskade unge!

Jag och Pappa på Korfu -95