Ångest, saknad och kärlek!
Semestern är över, i morgon börjar allvaret. Men jag startar faktiskt med en ledig dag ;D och sen em på tisdag.
Vi åkte som sagt till Mamma för att bli bjudna på lunch. Sjukt gott som vanligt, Mammas mat är alltid godast :) Vi blev kvar där ett par timmar. Och Peter var ut i förrådet och titta om det var något som var intressant då Mamma vill bli av med en massa tills hon ska flytta. Det var bla någon yxa, slipmaskin och andra verktyg. Och så hittade Peter ett gammalt flugspö, han blev ju mer en nöjd. Fiskegalning som han är :)
Men ångesten kommer bara vi öppnar dörren till förrådet, Pappa! Det är Pappa överallt, varenda grej som finns har med Pappa att göra. Ilska, tårar, frustration, minnen, glädje, panik, ångest allt på samma gång. Tankarna snurrar och jag hamnar på den dagen, 31/1 2011 värsta dagen i mitt liv. Jag blir arg, så jävla arg. Jag hade behövt min Pappa många år till, och mina barn hade behövt sin Morfar. Hjalmar fick aldrig träffa Morfar. Jag vet att dom hade blivit ett med varandra, dom är så lika.
Bland mina starkaste minne av Pappa som fastnat, är när jag såg Pappa sista gången. Sista gången jag såg honom låg han där, som den vackraste ängeln och såg precis ut som min fina Pappa. Men han var alldeles kall, han rörde sig inte, han andades inte, han var död.
Skulle kunna skriva flera sidor, det är så skönt på något sätt och bara skriva och låta tårarna rinna. Det finns inte många som förstår vilken tomhet det är, det fattas en del av mitt liv, den delen är min Pappa<3
Och denna människa behöver inte säga något, utan han bara famnar om mig och finns där när ångesten tar över. Älskar dig!
