Ångest.
Min iPhone ville inge mera idag. Knappen har ju varit dryg länge men idag har det inte gått och prata i den heller så Mamma var snäll och stanna här med barnen medans jag puttra iväg till Valbo för att hämta en ny. Så nu är allt som vanligt igen.
Och på vägen hem flödade tårarna. Jag fick låna Mammas bil och hon hade någon dansbandsfavoriter skiva. Och var och varannan låt är bara så mycket Pappa. Jag ser framför mig hur han ler, hur han dansar, skrattar, röker,äter, kör bil, ligger på soffan, hur han reagerar när vi berättar att vi väntar Arvid, och jag hör hans röst, jag hör hans glädjetårar när jag ringer från BB, ALLT!! Att den där jävla skit dagen kom förra året gör mig så förbannad och ledsen, det är så jävla orättvist. Jag saknar honom varje dag men vissa dagar känns jobbigare än andra......
Och när Arvid säger att han saknar Morfar vrider det sig så otroligt i nervknuten.....
Älskar och saknar dig så otroligt mycket Pappa<3
