Fia

I Fredags stack jag iväg till Stockholm med 6 jobbartjejer. Vi bodde i en lägenhet i Solna, 100 m från Råsunda. På fredagen partade vi och gick ut på Grand Garbos i Sundbyberg, riktigt bra ställe tyckte jag. Sen på Lördagen var man lite sliten, strosade på stan och handla lite, sen på kvällen åkte vi in till stan och gick ut på Blue Moon Bar, men det var sådär. På söndagen strosade vi Solna centrum. Hade en helskön helg iaf, och det ska göras om.

Idag börjar jag jobba också, har en hel del ångest kan jag säga. Men det blir nog bra, 2 dar så känns det som om man varit där i evigheter.

Och min älskade moster har kommit till himlen nu.
Hon somnade in lungt och fint på sjukhuset natten till igår. Och det känns fruktansvärt men ändå var det skönt för henne. Men jag blir så arg och förbannad, för det är så jävla orättvist. Det finns så många 94 åringar som är mer borta än den andra, och är full i cancer, dom lever dom. Och andra äldre människor som säger att dom är nöjd med sitt liv att det räcker, dom får också leva. Men unga människor som har mycket kvar att ge dom dör, Varför?

Och jag tänker på Jocke, 16 år och har hela livet framför sig, men utan sin Mamma. Och att man aldrig kan åka hem till Madde nå mer och få goda råd av henne. Se henne ute i trädgården med alla hennes miljoner blommor och världens godaste jordgubbar. Och allt hon gör för hundarna. Hon älskade hundar, djur över huvudtaget. Och hon hade flinat till i Lördags när hon fick veta att allt var klart med tjejen som skulle ta över hennes dröm Hunddagis.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, vila i frid älskade vän.